söndag 22 april 2012

Cancer


Min bästa vän har cancer.
Cancer,
ett utav de mest laddade orden vi har i vårt land, så fyllt utav sorg, smärta och ångest att det är svårt att ta i min mun.
Cancer, ångestens sjukdom. Men också insiktens sjukdom,
insikten om att vi lever, vi lever här och nu. Inte imorgon, inte igår,
det är nuet vi är i, det är nuet vi ska ta vara på.

Först förnekelsen, nej, nej, inte är det så. Det är säkert något annat, vad som helst. Det drabbar inte oss, inte så nära, inte...
Sedan tårar, alla tårar. Det är cancer, fatta, cancer!!!

Händer det dig, då kan det ju hända mig, vem som helst, hur som helst. Som ett terrorist-attentat, inuti. 
Inuti våra kroppar som vi känner så väl, hur kan det vara möjligt? Vi som är unga, friska, starka.

Vi som har så mycket annat oss för, inte kan vi få cancer nu!!! 

Läser, söker fakta, väntar. Väntar på provsvar, väntar på besked. Vilken sorts cancer, vilken sorts behandling.

Kan jag ringa nu igen? Blir jag jobbig? Vad är lagom? Tänker på dig ofta, hela tiden, nästan jämt. Orkar du? Orkar din familj? Hur mår ni egentligen?

Det kommer svar, det kommer att bli bra. Ingen annan tanke finns. Tittar mig runt och ser alla människor som gått igenom samma sak, de lever ju, de är beviset på att cancer är inte död. De blir ambassadörer för hopp och framtid, för livet efteråt.

Det är en jävla skitsjukdom, men det finns många sådana och vi kan aldrig veta hur livet ska bli. Livet ger inga garantier, inga löften. Det enda vi verkligen vet är att idag lever vi, och vi är tamisjutton skyldiga oss själva att göra det bästa av de dagar vi får. 

Vår vänskap är som den alltid har varit, men ändå inte. Den känns mera,
känns starkare
varmare
mera betydelsefull.

Nog är det konstigt att jag skulle behöva bli så fruktansvärt rädd för att mista, innan jag förstod hur mycket du betyder för mig.

Älskade vän, den här skitvåren är snart slut, det kommer att bli bra. Snart är du ambassadör, så viktig för andra som kommer efter
för att visa att det går,
att det finns en väg ut!

19 kommentarer:

Bea sa...

Hej!
Jag lade just in ett kort inlägg om vår-tåren. men... här blir man verkligen rörd till tårar! Så orättvist, ofattbart och overkligt är denna hemska sjukdom att förstå, när precis just vem som helst kan drabbas och allt det lidande och själslig smärta som finns i omgivningen av en drabbad.
Styrkekram och massor av hopp till dig! /Bea

Ingrid sa...

Så väl du beskriver upplevelsen av att ha en nära vän som drabbats av cancer. Du sätter verkligen ord på alla de känslor som dyker upp i samband med ett cancerbesked.

För har vi inte alla nära vänner och släktingar och även bekanta vi fått via nätet, som gått bort i den här hemska sjukdomen. Men också många som gått igenom tuffa behandlingar och blivit helt återställda.

Fånga dagen är ett slitet uttryck, men ack så sant det är!

Varm kram, Ingrid

Znogge sa...

Cancer är en skitsjukdom. Så är det bara. Jag har sett det på nära håll. För många gånger.

Hoppas det ska gå bra för din vän. Ditt stöd kommer att betyda mycket.

imse sa...

Vilken tur att din vän har en sån fin vän som du.

imse sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Kersti sa...

Inte lätt att kommentera vill bara säg att du formulerar det svåra så fint och så sänder jag över en massa varma tankar till er på ön. Kram Kersti

SoF sa...

Styrkehälsningar - till dem med cancer och till dem som står bredvid...

SoF

Katarina/Kollitott sa...

Det kommer att bli bra! För de flesta av oss kommer ut igen, friska, men ganska tilltufsade. Vi lär oss något viktigt om livet, både den som blir sjuk och den som står intill.

Rigmor sa...

Så väl jag känner igen din beskrivning och så väl jag vet hur det känns att stå bredvid, denna berg-och dalbana som man åker, utan att kunna göra något, mer än att finnas till,lyssna, krama och gråta ihop. Sen mitt i alltihopa hittar man en styrka tillsammans som man knappt trodde fanns. Nu håller jag tummarna för att din vän vinner kampen mot terroristen, och som du skrev, man ska leva idag och inte lägga energi på oviktiga saker.
Kram kram

Min plats i solen sa...

Åh vännen, jag sitter här med tårarna rinnande. De rinner både för din vän, för dig, för dina vackra och smärtsamma ord, för rädslan att mista och kärlekens kraft.

Men de rinner också för att jag har varit precis där du befinner dig nu. Som den som står bredvid och ser sin bästa vän drabbas av detta livskaos som kallas cancer. Rädslan, sorgen, kamplustan, modet, tårarna, skratten och den oändliga kärleken. Min vän förlorade sin kamp men jag hoppas innerligt att din vän kommer att besegra detta. Något annat finns inte.

Och du, var den du är. Var Åsa och var inte rädd för att höra av dig för mycket. Det kan aldrig bli för mycket.

Stor kram till dig och din vän

Ninni sa...

Cancer en otäck sjukdom, förlorade min bästa vän förra året i den skitsjukdomen.

Saknaden är stor.

Hoppas det går bra med din vän

emmashem sa...

Sänder tankar och blir så ledsen när jag läser det du skriver.
Kramar Emma

Anonym sa...

En av de stora rädslorna, cancer. En kusin till barnen fick den VÄRSTA!!! cancern man kan få, oddsen kan inte bli lägre om man säger så. Och barnet klarade det! Efter det så tror jag verkligen på cancerbehandling. Det går framåt hela tiden. Om lille kusinen hade fått sin diagnos ett år tidigare så hade det inte gått, forskningen går framåt med stormsteg. Skänk pengar till cancerforskningen. Och din vän, denne har alla odd i världen att bli frisk igen! Håller tummarna!

Anonym sa...

Mien var det som sa det där!

mammaxtre sa...

Åsa, sköt om dig och din vän.

Jag var på mammografi häromdagen och tänkte att Sverige är fantastiskt som kallar oss kvinnor var 18 månad till mammografi.

Cancer är ett obehagligt ord och en hemsk sjukdom. Men, läkarna är duktiga idag.

Jag tänker på din vän och på dig.

Ninja sa...

Vad tråkigt....
Om det är din bästa vän som drabbats så kan du ringa och prata...
Hon kan behöva någon att tala med, om hon vill.
Jag förstår att det är många frågetecken, det finns så många olika slags cancer och behandlingar....

Gun Persson sa...

JA man blir rörd till tårar en fin arbetskompis och en kusin som fått den hemska sjukdomen men jag hoppas att allt går bra för dem båda . Håller med om att et är väntan och äter väntan på besked vilken sorts canser det är och vad man ska göra

LisaMatilda sa...

Finns så många frågor och tankar... Du beskriver det så fint... Att bara finnas och lyssna... Men svårt att veta hur, vad som är lagom...
Men det blir bra. Hopp är viktigt.
Kram

Unknown sa...

Åh. Stor kram till er båda!