Vi gick ju ner på östsidan, och där blev vi uppmanade att packa ner kameror och mobiltelefoner så de inte skulle bli blöta, för här var det vadande i knädjupt vatten som gällde. Innan hann jag dock ta några bilder.
En suddig bild på tordmular som inte gett sig av ut till havs ännu. Det fanns sillgrisslor också, men de råkade bli lite väl suddiga.
Det finns individer som inte kräver så mycket här i livet!
Vid själva vadningsmomentet gällde det att hålla tungan rätt i mun för det var riktigt halt, då hade ändå guiden skurat stenarna rena från såphala alger.
En brant trappa upp igen där satt den här fulingen och väntade på oss.
Och de här sötingarna, som tillhör ursprungsbesättningen av gutefår.
Lillön är 66 meter hög, och uppskattningsvis var vi halvvägs upp vid det här laget. Vi gick vidare till nordsidan utav ön som stupar brant ner i havet, upp för en smal stig och något andfådda nådde vi platån.
Där gick resten utav de 100 lammen, som släpps ut i april-maj och tas hem i oktober-november. Beroende på hur betet ser ut. Hemma väntar bocken...
Det är stort, kargt och mycket vackert uppe på platån. En varm, stilla sommardag måste det bli oerhört hett här, lika hett som det måste vara isande kallt i januariblåsten.
Här kan ni läsa mera om Lilla Karlsö och dess historia!
Har du möjlighet och tycker om naturen i dess orörda form, kosta på dig ett besök!